Någon anonym frågade vart jag hade köpt min onepiece, det är en ziperall, dvs köpt på ziperall.se - MEN OBSOBSOBSOBS, JAG HAR BYTT BLOGG! Glöm inte det :)

Som ni märker är jag inaktiv som fan här. Har hämligen en ny blogg. Bara att slänga iväg en kommentar så får ni svar från nya :)

MEN SLUTA FÖD BARN MED LEUKEMI OM ERAN ÄNDÅ INKOMST ÄR DET NI GNÄLLER IHOP PÅ TÅGET! Fan vad trött jag blir! Kom på något nytt! "Mina barn knarkar och min man slår mig. Smsa ***** och skänk 5 kronor, så att jag kan köpa lite concealer och dölja dom här hemska blåmärkena. Tack."

Jag minns när jag gick i nian, en vår eller sommar. Det var varmt i alla fall. Jag satt ute med några vänner på asfalten utanför skolan. En tjej i paralellklassen kom ut ur skolentrén och sa kort till mig "Du tjejen, Halloween är inte varje dag" och gick sen in igen. Jag tog aldrig illa upp men har analyserat det hela en aning såhär i efterhand.

Däremot idag, när jag satt på bussen på väg hem ifrån Kevin, så kliver ett antal utklädda tjejer på bussen. Och var och en tycktes ge mig en menande blick. Som att dom trodde att dom connectade med mig typ.. Om jag ska beskriva mitt utseende så har jag mascara, lite kajal, rosa (dock urtvättat) och vitt hår och två skeletthänder som hårspännen. Mina kläder är svarta, min jacka är leopardmönstrad och lurvig, och ja.. Dom såg på mig med en blick som om dom trodde att jag var utklädd! Hohojaja. Det här är liksom vardags-outfit för mig.

Apropå vardags-klädsen / Halloween.. Jag var utklädd till Mortica Addams den här Halloweenen (heter det så?) och upptäckte hur bekväm klänningen var. Lite lång och för stor i midjan, men det kan ju fixas med en symaskin menar jag. Något jag överväger. Sen har vi Kevin, min pojkvän alltså, som idag går klädd som ett skelett in till stan på en fest. Och han överväger att klippa och sy i sin dräkt för att anpassa den till vardagsklädsen efter Halloween också. Vad är oddsen att vi faktiskt hittat varandra? Hahaha!

Jaja, ha en trevlig Halloween, eller sexig I guess, eftersom att majoriteten av alla kommer vara någonting som anspelar mer på sex än skräck, I guess. Ah well, hoppas ni skrämmer skiten ur någon stackars sate med era bara ben i alla fall ;)

xoxo

Sitter här och läser mina två tidigare bloggar. Överväger att länka dom men NJÄ. Så roligt ska vi fan inte ha det. Men i alla fall så är det rätt kul (för mig!) att läsa dom.. För några år sen var jag en jäkel på att blogga ser jag. Mycket inlägg och jag var rätt så skoj utav mig. Det är samma sak när jag läser gamla texter på facebook.. 

Alla ni som säger att man är lam och tråkig när man skrattar åt sina egna skämt; det kan ju inte bli mer fel! För det första, om inte jag skrattar - varför skulle jag förvänta mig att någon annan gör det/vem ska annars göra det? Och dessutom, ifall jag säger något riktigt skojigt.. Varför ska jag behöva hålla mig för skratt för ?! Om jag skrattar borde det vara mer lockande att skratta med mig. Typ som.. Amerikanska TV-program där dom har spelat in skratt för alla skämt så man ska veta när det är dags att skratta. Vilket i sin tur påminner om bildböckerna man hade när man var liten, för att veta när det är dags att vänta blad.. Nä jag kanske behöver sova egentligen..

Men kom fan inte på något.

Men kom fan inte på något.

Ville bara klargöra en sak..

Det är jävligt ocoolt med text- och ringsignaler där någon pratar. Standard, ja. Roligt, nej. Kan nog på rikigt säga att jag aldrig har skrattat åt en sån signal. "Ett såntäraaa.. Dextmedälande.." eller varför inte någon b-kändis som ropar "SVARA DÅÅÅ!!".

En annan sak angående dom här tonerna som har följt med oss sedan det först var möjligt att använda Mp3-filer i mobilen.. Det är ju.. Alla verkar ju skämmas något olidligt när det ringer/får sms i offentligheten? Med all rätt så bör ni skämmas. Ja. Faktum är att ni borde skämmas ögonen ur er. Men min fråga till er är: varför?

Inte för att jag kommer vara ful eller så, hell no, I will leave a pretty corpse. Men..  Nu råkar det vara så att min typ av killar verkar ha måttot vad-är-rädsla-för-något? = jag kommer att dö ensam med mina 42 katter, som alla ska hela Misse, Pelle och Findus. För att jag blivit för senil för att komma ihåg fler namn än tre.

Bra, då har vi löst min framtid också, då.

Jag finns ju självklart på andra medier än blogg.se, och jag tänkte slänga upp lite här. Enjoy, eller något i den stilen.

Bdb - för lite kortare texter, personligt och även bilder som kanske inte passar in någon annanstans.
Tumblr - inspirationsbilder, egobilder, bilder jag har lagt ner lite mer tid på och lite annat (på engelska).
Facebook - tja, det säger sig självt vad som finns där.
Emocore - en lam hemsida jag är medlem på (varför vet jag fan inte..)

Okej nu tror jag att jag kickar igång min blogg igen. Och jag tänkte förklara läget.

Att det ska vara så tabubelagt och illa att vilja ut och sälja sin kropp på gatan. Det är fel, det är snuskigt och det är farligt.